Driven to explode

Dunkar musik.
Det enda jag gör nu mer.
För att inte höra tankarna.
Dom tänker för mycket.
Kontrollerar.
Har ingen kontroll just nu.
Så underbart.
Träffade ett förflutet idag.
Jag såg skillnaden.
Jag. Då. Nu.
För vem vet vad som händer om en timme.
En vecka.
En månad.
Jag gjorde det omöjliga.
Gick över gränser.
Idiotiska gränser.
Dom finns inte mer.
Jag vet vad som finns.
Hur det ser ut.
Hur du ser ut.
Och du.
Ni är fina.
För fina.

Men. Jag, matvraket, kan inte äta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0