.

Ja, jo.
Länge sen sist. Vad kan jag säga? Plugg.

Åh, har så mycket inom mig.

Jag vill öppna dig. Som en bok. Låsa upp låset och se vad som faktiskt finns där. Jag vill veta vem du är. Vad du tycker och känner. Jag känner dig. Men ändå inte. Jag vet vem du är, men inte vem du är.
Det är så konstigt. Hur man kan känna att andra är bättre än en själv. Intressantare och inte lika förutsägbar. Eller är det så? På riktigt? Vi är alla människor. På samma jord. Men är vi uppdelade i fack? Rankordnade? I wonder...

Den här veckan har varit... jobbig. Riktigt jobbig. En sån här vecka man bara vill vakna ifrån och upptäcka att det är en dröm.

Jag förstår inte? Förstår inte er. Så irriterande. Känner gråten i halsen så fort jag tänker på det. Hur kan ni? Hur?! Fan asså. Ska det vara såhär svårt? Jag menar, annars är jag färdig. Mina känslor skrämmer mig. Försöker intala mig något, men det kan inte stämma. Mina handlingar stämmer inte med mina tankar.
Jag är bara så besviken. Besviken.


All we can do is Pray. Pray for the weekend.



NU JÄVLAR GÅR DET INGENSTANS ÄN UPPÅT!







Nu blir det fredag för mig.