Under presuere
Bonjour mes amis belle!
Jag har jättemycket ord i mig och måste skriva, prata, skrika, sjunga.
Men jag börjar med att skriva.
Stressen kommer mot mig, krypet under mitt skinn och ger skakar mitt huvud som en karusell.
Jag vill komma från Norrtälje, vill kunna göra vad jag vill, vill ha roligt, vill känna så mycket jag inte känt, jag vill se nya platser jag inte sett, jag vill träffa nya människor jag inte träffat. Allt finns utanför min dörr. Öch ändå kan jag inte göra något. Ändå måste jag vara kvar här inne. Vänta, vänta på åren som ska gå, vänta på livet som ska komma ikapp mig. Jag är så många steg framför, och ändå måste jag vänta. Jag vet jag vill, men jag får vänta, jag får inte springa och göra det jag vill.
Känns som att jag har på mig en tvångströja.
Hur jag än vrider och vänder på mig, skriker och får panik - så kan jag inte göra något.
Idag har jag pluggat - hela dagen!
Från halv 12 till halv 6, känner mig så grymt duktig! ;)
Imorn är det söndag, dan före skitdan kan man säga. Gud, ge mig styrka att klara av!
Ska gå på en massa Gymnasie-öppet-hus nästa vecka, och plugga. Det är typ det.. Mitt liv känns så roligt just nu...
Sen är det ju inte mycket mer som händer.
Nu ska jag vila mitt fullproppade huvud lite.
kram (L)